Slottsknekten

Gardet uppdelades i tre olika sektioner: armborstskyttarna, bågskyttarna och hakebösseskyttarna; de sistnämnda kallades Klovenieren.Redan un-der medeltiden hade borgargardet skaffat sig egna gilleshus, så kallade Doelen;< doel > betyder skottavla och syftade på övningar i målskjutning som arrangerades i dessa hus där allvarliga konf. och glada fester hölles

Det var Klovenierens nyuppförda gilleshus som nu skulle prydas med en hel rad gruppbilder vilket kom att sysselsätta ytterligare fem av Amster-dams mest berömda porträttkonstnärer. Förutom Rembrandt själv ingick två av hans elever bland dessa, nämligen Govaert Flinck o Jacob Backer

Borgargardets kassa skulle inte betala grupporträttet, utan bekostades av de avporträtterade själva. Därför var det inte bara befäl som blev för-evigade utan också de meniga fick ingå i bilden. Kompaniet som porträtt-erades var kapten Frans Banning Cocqs som kom från nyrika patricier.

Kapten Cocq vilken, som sig bör, dominerar kompositionen i de styrande klassernas allvarliga svarta dräkt, var vid denna tid i trettiofemårsäldern men redan en man med bjudande auktoritet. Kapten Cocq skulle med år-en avancera till gardesöverste och valdes 1650 till stadens borgmästare”

Rembrandts hustru Saskia ligger samtidigt döende efter fjärde barnafödseln varför målaren låter flickan i bilden få hennes drag! Hans S Eriksson

SLOTTSKNEKTENs yttre, exteriöra miljö, dag som natt i 12 år:

 -Först några historiska inflygningar från olika väderstreck i förfluten tid!

FOTO: Edgard Wendler Väringens många vidsträckta inbjudande öar.

Redan år 1919 var man i luften med kamerajakten på landobjekt.

1909-års, infart via 1836-års flottbro, -idag den andra i Sverige!

Slottets baksida mot Väringen o Parken, före Victor Hybinette.

Detta är även”baksidan”,mot den magnefika parken med ekar.

På framsidan av slottet möts vi av Johan Jacobs 1809-kanoner:

Kanonerna är ryska krigsbyten som erövrades i finska kriget.

Victor Hybinettes slott med 50 rum i treochenhalv våningar.

Författaren Nils Eckerbom berättar i HÖKÖGAT i ett kapitel mycket målande om bedrifterna med vattenhöjning på åkrarna.

Men, om vi ska ta det från början! Mitt egentliga slottsliv började 200 km österut, på öarna dit förr järnet bars tvärs över från mälarskutor till tyska koggar, beredda att utforsla 90 % av Europas järnbehov på 1700-talet.-Denna ö bar namnet Agnefit!

Efter månader av träning/exercis med Lv3:s befäl i Norrtälje blev vi Luftvärnets representanter den lördan´vi ställde upp vid Artillerigatan utanför Hovstallet och marscherade under musikkårens taktfasta tramp upp mot Kungl. Slottet. Kamrorna blixtrade, turister från alla håll ville få oss med på bild. Vi kände oss betydelsefulla,vi sträckte lite extra och satte ner foten i takt

När 7-glasvagnen körs uppför slottsbacken väntar vi ett

stadsbesök! ”I gevär” ropar befälen! - Kommandot ekar

runt slottsvalven, högvakten står i givakt. -Bajonett på!

Min post var mitt emot Storkyrkan, med vita damasker,

vit hjälm, vita handskar och bälte. - Våra handeldvapen

hölls skarpladde! -Vi var redo att försvara landet . . . !

Många har hört dem! Kedjorna som rasslar i källaren!Var tredje

person berättar,ibland motvilligt,hur nätterna fyllts med undran Att om morgonen sitta ner i stenstolen, vänd mot den uppgåen-de solen i öster var en dödssynd! -Men låt oss förflyttas till den

senare timman på dygnet, de flesta ljuden har tystnat!-Mörker!

Vindsuret visar på tidpunkten att skrida uppför den breda stentrappan från den knastrande grusgången. De mörka buskarna bugar i en svag nattbris som kommer från sjön. En uggla ropar i riktning från kyrkan.Den tunga ekdörren slår igen och nedre trapphallen breder ut sig. Där till vänster med tung träram blickar Rembrands Nattvakten fram.Nog är vi nattvakter alltid! De här stadsvakterna på tavlan skulle vara både poliser och brandmän, vandrande gatorna fram i sovande städer. De går i 30-åriga krigets fotspår men beskyddar ett Holland som öppnat gränserna för ett protestantiskt förföljt Europa. Leve hakebössekompaniet, symbolen för en friare värld!

För att nu inte förirra oss alltför långt hemifrån, ska vi möta en kvinna som delade på kostnaden att få Frövi Järnbruk att leva vidare under samma epok, nämligen Magnus Gabriel De la Gardies syster, Maria Sofia De la Gardie. Magnus arv efter modern, Ebba Brahe, maka till Jacob De la Gardie. Maria Sofia :

Magnus Gabriel De la Gardie, ägare till ”Gårdarna vid Väringen” samt Frövi Järnbruk från och med 1676.Då senare, sämre tider förestod,lär han ha yttrat: ”Om ni så tar min sista ko vill jag behålla Kaninholmen” (där hans lusthus fanns och där han tydligen varit lycklig). Men innan dess skulle ett bröllop hållas på Kägleholm, en Fest som skulle gå helt i”Rikskanslerns stil”!-1680.

Någonstans ur dunklet i dubbeltrappan av sten som i slutändan leder upp mot Johan Jacobs tornur som på gammalt manér rasslar vidare med tiden, skymtar vi ett annat ansikte ur det förgångna, Gustav Adolfs, en gång så älskade och avhållna; -Ebba Brahe vid 17 år :

Under Ebba Brahes ”mandat” 1654-1674,införlivades Hinseberg med Kägleholm, som då sträckte sig upp mot Wedevågs- och Högstabodasjöarna i norr och i övrigt det som senare skulle bli hela Näsby socken.Frövi järnbruk hade en central roll i ägandet!

Utanför täcker nu molnen det förut så ljusbringande månskenet ett djupare mörker sänker sig över det oupplysta trapphuset. Våra steg ekar tillbaka från de kala väggarna, ornamneten på avsatserna blir till antikens förvrängda ansiktsbilder, fast vi befinner oss i italiensk nyrenässans,skapat av arkitektföretaget!

Så möter vi, äntligen, slottets första dam i ett porträtt, hämtat från Gripsholms djupaste samlingar, uppkliven i ”dagsljuset”-dock inte här ! ! –sitter hon inte på självaste stenstolen här utanför? Hedwig Vegelin, Jacob Niklas hustru och mor till de båda flickor hon har i knäet på tavlan, Hedvig Elisabeth, senare Flodin och Maria Charlotta, senare Gahn. Ett romantiskt motiv, fångat en sommardag, kanske härutanför med utsikt mot sjön :

Oljemålning av C.F. v. Breda.  - Anses i konstnärligt avseende vara det

yppersta av alla Tersmedenporträtt. Originalet i Gripsholms porträttarkiv.

Klockan är nu fem minuter före midnatt. Vi går halvtrappan upp till Blå hallen och sätter oss i varsitt hörn för att invänta tolvslaget! På något sätt känner vi att personerna på tavlorna vi betraktat har följt efter oss och nu avvaktar i trapphuset. Vi är alldeles tysta, för att kunna höra alla avvikande ljud som kan vara förknippat vid midnatt! Johan Jacobs tornur börjar slå, alla slagen till 12. Mörkret omkring oss är oändligt, vi stirrar med tom blick rakt fram, tills fem minuter gått och vi reser oss för att gå rundan i paradvåningen. När vi ett par timmar senare återkommer till slottet och gryningen försiktigt smyger upp ur Väringen och jag öppnar dörren  till Biblioteket, står där framför öppna spisen, denna dam, halvt genomskinlig :

Av klädseln att döma hör hon hemma i den förra Herrgården? Kan det möjligen vara kvinnan som anlade fruktträd och som ordnade inbjudningar med ölcider? Maken var lärling hos den berömde artbestämmaren Carl von Linné. Tur att hon dök upp! Jag hade så när förbisett en presentation av henna! Gott folk, får jag föreställa: >Fruktpristagarinnan Maria Elisabet Dalman<

Men åter till ätten Tersmeden som faktiskt med 21 manspersoner Waldén 1951 har bebott Slottet med olika uppgifter! Dess planerare och grundare var den från Larsbo vid Söderbärke inflyttade Jacob Niklas Tersmeden:

Dennes son - Johan Jacob TERSMEDEN:

Dennes son, Theodor TERSMEDEN

Dennes son, August TERSMEDEN

AUGUST  TERSMEDEN  medverkade  att  tillverkningen inriktades på Papperstillverkning.

Tersmedska ätten x 4 på Hinseberg Släkten framtonar ur Medeltiden i franska distriktet Bourgogne, staden Nevers, belägen 250 km söder om Paris.- nära Vichy  (recidensstad  under  II:a  världskriget).

Ätten härstammar ur Huset Termes, som länge existerar under katolska förtecken, under familjenamnet St. Laris. I släktkrönikan ”Som röda floder” möter vi dem 1515!

Svensk stamfader 1644 blir Herman Zur Schmeden som ”utmärkt” sig i Böhmen som en skicklig ”metallurg”, att ur kopparmalmen framställa brons och mässing, någ-ot som hans senare släkting ska få användning av i mässingsproducerande Skultuna Herman slår sig först ner i sörmländska Ölösa järnbruk som i fältmarskalken Lennart Torstenssons frånvaro saknat ”en ledande hand”!Därefter köper Herman Larsbo bruk.

Och det är från Larsbo kopparbruk, 10 km norr om Söderbärke i södra Dalarna som Slottet Hinsebergs grundrae via Stockholm, Jakob Niklas Tersmeden anländer till Frövi år 1796 för att inköpa järnbruket vid Frövifors, Hinsebergs gods, Kägleholm, Medinge gård och merparten av betydande gods runt sjön Väringens stränder. Sälj-are är Hr Majoren,senare baronen P.A.Fock,som med affären blir 50.000 daler rikare.

I det Tersmedska gravkoret i Söderbärke kyrka kan vi räkna till fyra led av släkten som verkat i bygderna kring Larsbo bruk. Även Näsby församling i Frövi skall hinna med att registrera fyra släktled innan den sist verksamme Tersmeden skall sluta sova under det vackra koppartaket som ursprungligen prydde ett av de nordligare slotten i vårt land. För att inte tala om Kägleholms Slott som stod färdigt och invigdes till 1680!

Får jag presentera fyra av totalt  21 manspersoner som med efter-namnet Tersmeden bodde och verkade på Hinseberg under 105 år  :

Jakob Niklas Tersmeden levde åren 1745 till 1822 (född i Larsbo, Söderbärke förs.)

Jakob Johan Tersmeden levde åren 1785 till 1858 (bror till sjöamiralen Tersmeden)

Jakob Theodor Tersmeden,  levde år 1827 till 1885 (siste som brukade järnframst.).

Jakob August Tersmeden, levde år 1855 till 1909 (genomförde papperstillverkning)

Hinsebergs Slott är uppfört i grunden med huggen granit som hämtats på Kägglan som är beläget vid sjön Hjälmarens norra stränder, intill gamla vägen från Örebro mot Arboga.Fullbordat 1803 mäter byggnaden i längd 45 meter och en bredd av 15 meter 50 rum rymdes vid invigningen 1804 i totalt tre våningsplan. Pontonbron över sundet mot Näsby mäter cirka en halv kilometer och uppfördes 1836.Koppartornet kom 1840

Första slottsfru var Hedwig Wegelin, maka till grundaren Jakob Niklas Tersmeden.De fick fyra barn, två pojkar och två flickor. När maken avlidit år 1822 avflyttade änkan till Kägleholm vars slott brunnit redan 1712, till följd av vådaeld när ryska krigsfångar inte varit aktsamma med elden. Hedwig ser nödvändigheten av att starta en byskola vid Ödeby, vilket hon genomför och eleverna undervisas i historia och geografi.Skol-an inryms i en kvarvarande flygelbyggnad till slottet, vilken också blir ett lågornas rov!

Källa till uppgifterna: Amiralen Tersmedens manuskript ur ”Hinsebergssamlingen” som i 10.000 folioark förvarats i familjens bibliotek på Slottet. -  Numera i Riksarkivet!

Hinseberg den 5 juli 2004.Utarbetat till Sommarkurserna på Stallm.gården v 28, v 30.

 

 

 

 

Varingen.se © 2009 • Kontakt Hans Eriksson • Veronika Gilljam

susnet.nu statistik

Besökare:

Denna månad:

NATTVAKTEN-  rent fysiskt:  Rijksmuseum  Amsterdam NEC: ”Det första skedet i konstnärens utveckling nådde en höjdpunkt med Nattvakten 1642, ett skyttestycke som i dramatisk inscenering och fullt dagsljus förmedlar omväxlande rörelser och ett kontrastiskt ljusspel.”

KUNSTHISTORIA av Gunnar Sandberg: ”Nattvakten utgör Rembrandts bidrag till barockmåleriet och samtidigt hans avsked till hans offentliga ut-övande av målarkonsten och det därmed förknippade grupp-porträtt-måleriet.Härefter följer ett lågmält stämningsmåleri,med religiös anknytn”

REMBRANDT av Bo Lindwall: ”Nattvakten är ett gruppporträtt av hake-bösseskyttarnas kompani ur borgargardet. Medborgargardet hade gamla fina anor från 1300-talet, då varje medborgare var skyldig att göra militär-tjänst under sin länsherre. Städerna övertog senare befälsrätten däröver!

Amsterdams snabba tillväxt under 1500-talet tvingade borgargardet till en omorganisation som också var betingad av själva krigsväsendets för-hållanden under det gångna seklet (vi befinner oss vid tidpunkten för 30-åriga kriget och svenskarna härjar svårt Centraleuropa,river kyrkor,rövar)

Månljuset speglar sig i Väringen!