Forssäter

av Hans S Eriksson

på Hinseberg-Forssäter (gift af Flodin) - Medinge (änka) och på Näsby Prästgård.

Hurvida makarna  Wegelin-Tersmeden  inkommo om sommarhalvåret 1794, med barnen till Herrgården på Hinseberg, förtäljer inte sagesmannen. Var det under den varma delen

av året kan hitresan mycket väl ha skett via Strömsholms kanal och Mälaren till Arboga? Jag har själv prövat farleden för några år sedan, och man ser landskapet glida förbi, i en för den resande, maklig takt. Påstigning  vid bryggan  i  Söderbärke, med farkosten som kommit söderut, från Smedjebacken. Vill man slippa slussarna, får man gå av i Fagersta och sen ta apostlahästarna eller metallens hästkrafter för att bli viadaretransporterad.En diligens eller postvagn trafikerade alltid sträckan  Arboga – Nora - Loka,  - Tur och Retur.

Ekarna bugade, vid infarten från Ullersäter,  prästgården och Kyrkan passerades, liksom de centrala delarna av Näsby samhälle,  genom Lia och fram emot Stallmästargården på Hinseberg där sädesmagasinet låg nästgårds. Stallknektar  och  betjänter kantade infar-ten, när dubbelspannet knastrade upp på den nykrattade uppfarten. För det var just den-na dag som Tersmedens formellt flyttade in och förre ägaren,Hr Majoren och Baronen Per Adolf  Fock,  med  hustru  Christina  Charlotta  Falker sedan en tid flyttat ut. Så makarna Wegelin – Tersmeden  lämnade  bagaget i vagnen och promenerade sakta fram, mot den vackra träbyggnaden. -Under ekars gröna salar svepte en sval fläkt upp från strandlinjen.

Tioårige Johan Jacob sprang före med femårige Carl Reinhold hack i häl.Systrarna Hedvig Elisabeth och Maria Charlotta fick stå på tillväxt några år.De var ännu för små för att leka med, de var ju bara fyra och två år,så Hedvig och Jacob fick bära dem på armen,fram till deras gemensamma nya hem.Solen sänkte sig alltmer ner i den stora sjö som alla förun-drade betraktade, nu på avstånd, men den inbjöd onekligen till utfärder, längre fram. Den Dalmanska trädgården med fruktträd och bärbuskar kunde anas, i  ett trädgårdslandskap som  med  tiden  förändrats. Fast de magnefika höga träden som gav svalka sommarheta dagar stod orubbliga, med sina kilometerlånga rotsystem, ner mot läskande vattenådror.

Väringen hette sjön, fick de veta,när egendomens fiskare kom förbi med nyfångad fisk till Herrgårdsköket.Deras båtfärder som hittills skett på Larsbosjön och den uppströms något större sjön Jörken,med flatbottnade pråmar på norra och södra Barken, skulle nu utbytas mot roddturer och kanhända vindsegel, när granngårdarna Medinge och Kägleholm skulle besökas. Tid efter annan måste även dessa ägor inspekteras, för att reglera skördar,skog och jakt/fiske. Men barnen tumlade runt i Parken. I sluttningarna ner mot stränderna var det lätt,att grabba tag i varann och bara släppa på, låta sig rullas,ända fram till vattenlin-

jen. - När vågorna sakta hördes klucka ur vassen, var det dags att bara slappa i gräset.

Så slöt år efter år. Mor Hevid blev ursinning när Jacob befallde att slottet skulle uppföras. Hon surade på Kägleholm en tid,  han övernattade vid Järnbruket,  ville också själv se på när järnets halvfabrikat förädlades till stång- och tackjärn, från råjärn till manufaktur. De fyra barnen gick det ingen nöd på. När de blev sugna på saft att dricka fanns alltid något nybakat i köket att sätta tänderna i. På slottet,  fanns 50 rum att springa igenom, så nog fanns det att göra, dagarna räckte bara inte till. Guvernanter sjötte inlärningen. – Hedvig som själv några år senare skulle grunda en skola vid Ödeby, nära Kägleholm, började nu se sig om efter läromedel. Grannsocknen Fellingsbro ståtade med en skolpedagog 1601.

Sönerna blev större, växte upp och studerade på internat i stadsmiljö. Döttrarna deltog i sommarlekarna på Kaninholmen, dit traktens ungdom samlades om lördagskvällarna för att ta sig en svängom på bron, som hade inbjudande slätt fint trägolv. Dansmusik var lo-kala eller tillresta spelmän,oftast enbart fioler.Taktfast trampades musiken igång vid pass 8-snåret och höll länge på,fast flickorna måste vara hemma, senast till elva.Det var ju en dag också nästa dag och då skulle man vara utvilad för att kunna höra och förstå vad en präst sa i Kyrkan. Söndagförmiddag var vikt åt högmässa. Efter måltiden mitt på dagen fick man ta en roddtur på Väringen. Ett dopp i det våta var ett uppskattat gratisnöje.

På en modernare karta ser man Forssätter på vägen mot Medinge.

Hedvig Elisabeth Tersmeden möter den stora världen, den slutna, den öppna, den stängda, den inbjudande, den roande, den förbjudna.-Hon är 24 år, giftasvuxen,friar ma-joren Gustav Adolf af Flodin, 1799 Ryttmästare för Arboga Skvadron. På uppgjord tid in-ställer han sig inför Jacob Niclas Tersmeden på Hinseberg.Mustaschen är nystärkt och pe-kar i tvenne väderstreck, svärtan tävlar med ridstövlarnas svarta glans. Hästen som han kom på, suckar av lättnad, när den hör sporrarnas klang försvinna upp mot borggårdens stentrappa av huggen käglangranit. Majoren Flodin häver upp den tunga ekdörren,en betjänt tar hans beväpning och huvudbonad och ber honom vänta i ankomsthallen.

Några kökspigor fnittrar förbi, de har hört skvallervägen varför förre ryttmästaren, idag majoren, skulle infinna sig. Sån´t här sprider sig på byn! Ja, dotra har åldern inne för att gifta sig,är den allmänna uppfattningen. Snart skola kläppen klämta för en första lysning! Entrébetjänten meddelar, att brukspatron tar emot. Dörren  står  halvöppen, så  G. A. af Flodin skjuter sakta upp dörren på vid gavel och stramar upp sig på dörrmattan,klackar-na smäller ihop så hustruns pudel får en mindre chock och försvinner bakom cannapen. Så vettskrämd över det militära befälets uppenbarelse att den förblir kvar där över natt. De höga herrarna kommer tydligen överens(protokoll saknas), för senare klämtar klockor!

Hedvig Elisabeth, numera med efternamnet af Flodin, flyttar in i den anrika Herrgården Forssäter med dokumenterade registerdatum från 1430, 29/9 i Göksholm, tolff öresland jord, 1444, 19/3 i Torshälla, Rttp or, 1478 or, 17/6 i Forsäter, DN 16, s. 293, 1478, 17/6 i Västerås,Rttp orig., 1537 31/5 i Grönö, Gustaf I:s reg. 11, s. 317, 1654 i Forsätter,G73, 1828, 27 aug. i Stockholm,1902 i Forssäters hrg,Fellingsbro sn. och hd. Vest. Herrgården uppförd enligt gängse standard som boställe för ryttmästare och kaptener (ritning 1752).

Med brutet tak på både huvudbyggnad som de båda flygelbyggningarna som inramning. Huvudbyggnad med kök och 4 rum nertill, trapphus inändigt, minst 2 rum andra våning. Flyglar med två lägenheter i varje, enskilda eldstäder i båda. Ritning: Carl Hårleman KrA.

Forssäters Herrgård var belägen omedelbart norr om Holmen vid Ringaby, där Sverkesta-ån nedanför vattenfallet leds över i Arbogaån. En vattendelare korsar Holmen som har en lutning som möjliggör i vattenrännan,  ett tröskverk och ett tegelverk,  båda vattenhjulsdrivna. På sockenkartan över Fellingsbro härad från 1864 anges en koppargruva finnas i anslutning till säteriet(Gustav Vasa ville placera Kägleholms stuteri till Holmen)väster om Käglanvägen mot Ullersäter. Sandåsen är belägen på södra delen av egendomen. Väster om Sandåsen,fanns på denna karta, ett Husartorp. År 1836 slås Forssäter, med 2½ hemman, samman med Medinge som innehar 2 hemman, vilket givetvis ökar Medinges areal.

När Gustav Adolf af Flodin, ryttmästaren och majoren, sedan lämnat sitt jordiska liv och Forssäters Herrgård började avfolkas,  revs och flyttades huvudbyggnaden.  Fram till reduktionen var Forssäter ett kronogods, anpassat och i arkitektorisk utformning, ett  officershem, nära till den strida forsen och med anslutningsväg mot Kungsvägen på Käglan. Vid egendomens norra del ligger gården Gåsta, invid vägen mot Ullersäter från Ringaby.

Hedvig Elisabeth, flyttar på sin ålders höst in på prästgården i Näsby, där dottern Hedvig Ulrika af Flodin ”sitter” änka, efter prosten Fornell. Hedvig Elisabeth  var stiftsjungfru,dvs ”en i jungfrustift inskriven ogift adelsdam”. Under sin tid i prästgården, målade hon dörrarna i övre hallen med motiv ur släktens ägo: ”Gårdarna runt sjön” lär motivkretsen ha varit. Någonstans FINNS dörrarna! Om man bara kunde erinra sig . . . . !

Hedvig Elisabeths syskon , Jacob (IV) Johan, 1785-1858, rätar ut Liavägen, anlägger pontonbron (en av två bevarade i landet) 1836, uppför Koppartornet 1840 och monterar ett väggur i riktning mot Kyrkan,  som skall slå varje heltimma. Deltar som hög militär i kriget mot Ryssland,  om Finland 1808-1809.  De följande fälttågen, mot Norge och mot Napoleon i Tyskland. Från  Finland hemför  Jacob Johan, två fästningskanoner, som ett ryskt krigsbyte och placerar dem i parad, på varsin sida om uppgången till slottets èntré. Dör på Hinseberg. Carl Reinhold, 1789-1855, innehar Medinge där han avlider. - Systern Maria Charlotta, Marie 1792-1869 avled i Arboga. Den sista Tersmeden på Hinseberg av-led 1909, efter att ha deltagit i omställningen från järnbruk till pappersbruk.

                                                                                                                                   Slottsknekten 2008

Här nedan ett äldre förslag/norm för boställe till Ryttmästare

Väringens fiskare gav ett nyttigt tillskott för köksdieten.

Hedvig Elisabeth Tersmeden,gift af Flodin,född1790-08-20 i Larsbo, Söderbärke (W). Död 1868-02-26 i Näsby prästgård, Näsby, Frövi (T).

Tolkat från E. Alfred Janssons ”Tersmederna på Larsbo” av slottsknekten på Hinseberg, Hans S Eriksson.

Svensk stamfader :  Herman tor Smede, ankom Öllösa 1636  (övertog ledningen av Järnbruket, efter  Lennart Torstensson, som blev upptagen i 30-åriga kriget  och utnämnts till Fältmarskalk) tillsammans, efter giftermål 1644,med Catharina Kleen, fram t.o.m. ca 1648. Enligt kontrakt, daterat Avestafors d. 3/9 1650,arrenderat för sex år bruken Nisshyttan-Larsbo. Efter den tiden,under kortare perioder, oftast 2-3 år, mera ”på nåder”. Herman tor Smede eller zur Schmieden, född c:a år 1610, död år 1667.

Sonen Reinhold, född 1655, var vid sin död 1698 endast 43 år. Giftermål  1682  med Christina Börstelia, prästdotter och 19 år, själv var han 27 år. Reinhold ”befäster” sin vigsel med dessa ord: - ”Gud låte oss under wår lefnads wandring och sammanblifwande så bygga och boo, att wi uti himelen få ewig ro”. Med ”driftighet  och  affärsbegåvning  arbetat sig  upp, ej blott till ekonomiskt välstånd, utan till en aktad ställning såsom  bergsman  och  bruksledare”.  Deras förstfödde son, Jacob var den som blev:

Stamfader för ätten Tersmeden : blev senare adlad bergsråd. Levde åren 1683-1752. Näst  äldste sonen  Herman, född 1684 upphöjdes, tillsammans med syskonen, jämte deras styvfader, landshövding Jonas Folkern-Cedercreutz i ”friherrligt stånd” år 1719. Två av döttrarna, Catharina, född 1686 och Christina, född 1692,  behöll tillsammans faderns Tersmeden-namn. Herman, nu med adliga namnet Cedercreutz ”uppnådde till sist riksrådets och grevlig värdighet och beklädde många höga ämbeten i sin lefnad”.

Bergsrådet Jacob Tersmeden,nu sonson till stamfader Herman,kommer att under sitt mycket verksamma liv,  grundlägga och stärka familjen/-ättens namn och rykte, för framtiden i området och  vida omkring. ”Som med inre resning och pondus morsvarade hans yttre, varande  en brukspatron i sin prydno”. ”Som  bergvetenskapsman och brukskarl var han en af de mest insiktsfulla och erfarna på sin tid”. –Tillsammans med Norns-och Larsbo bruk och övriga tillgångar efterlämnade Jacob:725.000 d.k.m.

Arvvingar, blir tredje generationens barn, efter Herman den 1:e från Öllösa, här efter Jacob den 1:e,bergsrådet.Dessa är: Jacob den 2:e, assessor, Ramnäs, Carl, amiralen, Karlskrona, Herman, Stamfors, Sara Regina, Malingsbo, Ulrica, Norn och Eric, Grönö, Håberg. Ramnäs-Jacob är, efter Per Reinholds död,  den äldste  och familjens huvudman. Sin assessorstitel till trots,  var han denna förutan, en så duglig brukskarl,  att han tål jämföras med fadern. Jacob var aldrig brukspatron på Larsbo, men ägde Norn.

Assessor  Jacob  Tersmeden  avled  år  1767. Hans maka, i släkten kallad Mona Lisa, överlevde honom i 20 år såsom brukspatronessa på Ramnäs.  Hon var så duktig,  att hennes sentida ättling, major Petrus Tersmeden, nämner i sina släktanteckningar om henne ”att hon för visso var den märkligaste till begåvning, kraft och storvulenhet av alla i ätten ingifta kvinnor”. År 1773 flyttar äldste sonen Jacob Niclas till Larsbo såsom brukspatron vid 28 års ålder. Tio år senare ingår han äktenskap med Hedvig Wegelin.

Stamfader på Hinseberg :-blir Jacob Niclas Tersmeden. Med sitt modersarv jämte sin hustrus pengar, får de möjlighet att år 1792, inköpa de stora godsen, Hinseberg med Frövi järnbruk, Kägleholm och Medinge i Örebro län,  en affär som enligt anteckning i brukspatron Buréns på Boxholm dagbok skulle ha gått löst på 3 tunnor guld (re.Tekn. Muséets saml.: Larsbo). Dit flyttar familjen från Larsbo år 1794. Jacob Niclas var den siste av ätten Tersmeden, som var bosatt på det gamla stambruket.

Deras vidare öden kan beskådas i :Frövifors bruk och dess föregångare Frövi bruk av Bertil Waldén,  Boken om Näsby och Frövi av S.M. Eriksson o Larry Sährendal,  Herrgårdar och torp vid Väringen av Kerstin Meding-Pedersen, Tre generationer mötts på Hinseberg av Bertil Waldén,Hinseberg ur det bästa,Kring Väringens stränder och Som röda floder (släktkrönika efter Carl Tersmedens 10.000 folioark) av Hans S Eriksson.

Hedvig  Elisabeth  Tersmeden    

Född 1790-08-20 i Larsbo, Söderbärke, uppvuxen på Hinseberg,   gift FlodinForssätter, Medinge, död 1858-02-26 i Näsby,Frövi

150 år skiljer våra födelseår. Vi har båda upplevt solens upp-gångar ur sjön Väringens mäktiga vattenspegel, sökt skugga i parkens många pelarsalar av ädelträd, dagar då solen stekte vår hud. Om vintern har skinnet knottrats av den obarmhärtige kung Bore som över Väringens isar blåst upp drivor av den kallaste snö

Jag var slottsvakt över Din faders hus 1994-2006  ¤  Hans S Eriksson

 

 

 

 

Varingen.se © 2009 • Kontakt Hans Eriksson • Veronika Gilljam

susnet.nu statistik

Besökare:

Denna månad:

Forssäters Gårdvid Ringaby forsar var bostad till Knektarnas befäl under en period. (se knektarnas namn och rote på KNEKTAR). Under en avgränsad tid ska vi här möta ett av befälen. Närmaste granne är nuvarande Holmens Ridskola och Ringaby kraftstation, ägd sedan 1917 av Lindesbergs stad. När Gustav Vasa 1524 köpte Tuna Gård vid Ödeby fanns planer att vid Ringaby starta ett Stuteri – Svansholmen. Detta hamnade istället på Kägleholm, med för den tiden 111 st. hästar i stallet.

1864-års Häradskarta för Fellingsbro. -OBS Tegelbruk o Tröskverk! Även anslutningspunkt för Sverkestaån, från Grimsö-Rockhammar!

Hedvig

Elisabeth TERSMEDEN