Omslaget till fördjupningsskriften om Almqvists ”JAKTSLOTTET”

Min egen bokrecension inför Almqvists uppmärksammade 200år

Den store författaren älskade sitt Närke!

Dygnetruntresandet fick nattens skuggor att dansa längs vägen.

Ekipaget stannade till vid vad som liknade en övervuxen PARK. Resenärerna borstar av sig resdammet och går fram emot den framställda soffan. När de bara tagit några steg, avtecknar sig mot den mörka himlen, en silhuett av en slottsbyggnad på den halvö dit vägen lett dem. De går fram mot vad som ser ut som en port i den kala stenväggen. - Ett nött trähandtag avslöjar att på insidan borde finnas en ringklocka! Man drar i handtaget, då alla är törstiga och hungriga efter den sena färden. – Ingenting händer! Natten faller sig nu allt tätare omkring dem, en fuktig klibbig dimma lägger sig utanpå kläderna.

Tjänarinnan, FÅR inte öppna, mitt i natten, utan står rådvill innanför den tunga porten. Resenärerna bönar och ber! Efter en stund:

Så står hon framför dem! Tyst och med iskall blick, betraktar tjänarinnan de mörka skuggorna på trappan. Vakten får avgöra viskade hon fram, knappt hörbart. Hennes väsen var så tunt, att man kunde se rakt igenom henne när hon vände sig om och avlägsnade sig. - Besökarna fattade mod och tog ett par steg in i hallen. Av stegen att döma gick hon mot en hög trappa.

Gestalten försvinner uppför trappan med ett hasande ljud , för att helt upplösas men omgiven av ett tilltagande ljus. Är detta SKRÄCKENS HUS funderar resenärerna? Ska vi verkligen ta in här för nattvilan? Här får man väl ingen ro resonerade gruppen? När ljusskuggan tonat bort, tätnade mörkret åter kring de stående.

Du som vill fortsätta denna ”spökhistoria” kan skriva ett inlägg! Vi kan tänka oss att händelserna utspelas på något av slotten i m a k t s f ä r e n norrut från Örebro (se föregående text).

Tack för Ditt deltagande och att Du tittade in på hemsidan !

Hans S Eriksson, tidigare slottsknekt och sjöfarare